Igår var jag på filmarbetarträff här i Falun. Där gästades vi av Helen Granqvist. Hon är producent på Hanna Skölds nya långfilm "Granny´s dancing on the table". (Där jag för övrigt var scripta i två veckor.)
Hon föreläste om Crowdfunding. Det var väldigt intressant! Crowdfunding är helt enkelt ett jäkla slit. Men, jag skall kämpa på och försöka mig på det ändå. Jag tror att jag kan klara det! Klart jag kan!
I morse hade jag dock en lite svacka. Jag kom på hur mycket jobb det var kvar, och hur mycket jag inte visste om jag skulle klara. Jag fick för mig att inget skulle kunna gå. Mest tvivlade jag kanske på mig själv. Det var första gången jag faktiskt tvivlat på projektet. MEN jag fick fundera över varför jag gör projektet. Där hittade jag motiveringen igen. Jag SKA klara av det! Jag skall göra filmen och den skall bli så bra jag bara kan!
Snart måste jag börja med castingen, så jag kan hitta Tore och de andra. Tore kommer behöva vara ett barn med väldigt nära till sina känslor. Tore är just en sådan karaktär, en känslosam karaktär. Hela filmen hänger på hans känslor. Han är viktigaste att jag hittar, och precis så som jag tänker mig. Kommer antagligen bli svårt.
Jag är lite nyfiken på att få höra andras historier om just att känna sig utanför och att ingen bryr sig. Jag tror att de flesta någon gång har känt den känslan. Den känslan "om jag försvinner, kommer någon märka det?". Jag skulle vilja höra era upplevelser och era sätt att komma ur det. Hur känner man sig viktig? Är det någon som vill hjälpa mig?
